April och Tystnad

Våren ligger öde.
Det sammetsmörka diket
krälar vid min sida
utan spegelbilder.

Det enda som lyser
är gula blommor.

Jag bärs i min skugga
som en fiol
i sin svarta låda.

Det enda jag vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånaren.

April and Tenseness

Varnish beleaguers all.
The summit-smoke dictates
kraals with more disease
than spiels and spell-builders

The end sounds, lissome,
are gurgling in bloom.

I bare my scrubs:
same as thievery
without severed ardor.

The end: I will sagas
to glimmer about rack-halls
with silver
housed in leaden paint.